Tre år senare och osvenskt i Sverige
För den som endast vill läsa om hästar- fortsätt inte läsa. Ni andra, var så goda, här får ni ta del av en liten del av mitt liv idag.
Vi hade avslutningslunch med klassen och ett stort gäng lärare idag. Picknick vid en sjö. Mys. Lärarna hade printat ut bilder på oss alla från första dagen i ettan. Måste säga att vi alla har förändrats till det bättre även om jag själv för stunden är jäkligt trött och sliten. Haha! Mitt kort var riktigt hemskt.
Nu är jag på väg hem till Oskarshamn. På busstationen trodde jag för en stund att jag befann mig i ett annat land. Först kom en kille fram och drog världens mest odiskreta men jäkligt gulliga raggningsreplik. Har nämligen med mig min kanin så på engelska frågade han hur gamla kaniner blir, hur gammal min är och om man behöver dokument på de som hundar osv. Dog. Haha! Till saken hör att han hade stått och sneglat och tagit steg inåt busskuren ett flertal gånger innan han började prata. Tyvärr var jag inte alls på humör med den bultande huvudvärken och vätskebristen jag har så jag uppskattade honom inte direkt. Men i efterhand var det ju rätt sött. När jag skulle kliva på bussen kom en tjej fram, inte mycket äldre än mig själv, och frågade om jag ville ha hjälp att få på alla väskor eftersom att jag hade mycket att bära. Snacka om osvenskt! Här kollar alla åt olika håll, sätter sig på en ände av bänken var och försöker ignorera varann så gott det går. Dessa två människor gjorde helt enkelt min dag mycket bättre!
Jag har ingen häst förrän på söndag och då är det Raffe som gäller. Till dess så ska jag plugga, as usual. Nu är det inte mycket kvar. Ett fåtal, men rätt stora och viktiga grejer kvar. Sedan får även jag känna lättnaden över att vara klar med alla gymnasieår!
